I går var det maskerad på internatet. Klockan tre gick jag hem. Men jag kände inte för att lägga mig – istället drog jag på mig träningskläderna och gav mig ut för att springa!
Jag sprang till en av mina egna cacher, som sitter uppe i en kranliknande sak vid vad som brukade vara den lokala tågstationen (som lades ner när industrin tunnande ut, för er som sett Bröllopsfotografen 😉 ). Den behövde flyttas till en lite bättre placering, så jag passade på att fixa det då. Och där uppifrån var utsikten riktigt fin!
Att se Molkom, täckt av dimma, förvandlas från natt till dag, och höra på morgonfåglarna och någon enstaka bil en bit bort, var magiskt. Klockan fem somnade jag så fort jag la huvudet på kudden.
I dag har jag haft träningsvärk, men ingen bakfylla. Vilken bisarr upplevelse det var att efter en häftig fest ge sig ut och springa, ensam. Och hade det inte varit för cachen hade jag kanske aldrig gjort det…
GeoBloggen 