202 stycken på 12 timmar

I tisdags bar det av till Halmstad, där Team-CC och jag tog oss an MercedesBenz Halmstad Power Trail (HPT). 188 finds i serien blev det, samt ytterligare några utanför Halmstad för att komma upp i de 200.

Inget världsrekord precis, men helt klart en rejäl utdelning! Jag har tidigare varit lite småskeptisk till power trails i allmänhet, men samtidigt alltid tyckt att det är en kul tanke. Nu i efterhand är jag bara positiv. Visst, det här är inget jag vill se över hela landet, men en powertrail här och där är aldrig fel. Det var en riktigt rolig upplevelse!

Som bäst kändes det när allt verkligen flöt på. Många finds i rad, och där kombinationen köra-hitta-logga-byta waypoint i GPS:en-kryssa av på papper-osv. fungerade felfritt. Jag är ingen jätteanhängare av statistik (ser hellre att jag har många utlagda än hittade), men detta var en kick!

Samtidigt har, som någon hade skrivit i en logg, hela serien nog passerat bäst före-datum. På tok för många redan disablade cacher, och minst lika många DNF:er. Särskilt i E-serien (trailen är uppdelad i slingor från A till E), där ungefär hälften av de första fyrtio blev DNF:er – trots att någon annan hittat dem bara en vecka tidigare! Underligt, tyckte vi. Spåren på marken var tydliga, hintarna solklara och att döma av de 200 vi faktiskt hittade var sättet de var gömda på (oftast slängd lite slarvigt vid till exempel en stolpe) genomgående. Vi var till och med inne på teorin att det var fråga om sabotage.

Förutom trailen blev det några ströcacher. Här bjöds det på lite mer upplevelse vid varje cache. På ett ställe kom vi till exempel till ett övergivet hus – sådant gillar jag – och på ett annat fick jag sitta på Team-CCs axlar för att nå en cache som satt högt. Men skrattade mest gjorde jag när vi loggade ett TB-hotell. I hotellet, som var en stor hink, fanns nämligen – att bowlingklot! Vi funderade lite på om det finns en lagom stor cache nära Kungsbacka att placera den i, vilket vi konstaterade att det gör. Så jag tog med denna udda TB hem 😀

Slutet gott allting gott. Trailen var en upplevelse. En tröttsam men väldigt rolig sådan. Och min uppfattning av power trails har ändrats till det bättre. Jag säger ja till powertrails, för att de är en udda upplevelse och rolig idé. Vad säger du? Rösta i omröstningen till höger 😉

Om Johan Dahlberg

Former journalist, avid traveler and hobby photographer.
Detta inlägg publicerades i Allmänt, Bilder, Cacher, Reseberättelser. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till 202 stycken på 12 timmar

  1. Pingback: Midsommarbesök « Johan Dahlberg – Portalen

  2. Pingback: Logga dina DNF:er « GeoBloggen

  3. Christer Sigurdson skriver:

    Den här typen av caching bör man göra någon gång. Dels för att organisera så att man ser hur många man klarar på en timma. Vi klarade att logga en cache var 3:e minut dvs 20 st i timman i snitt. Detta på 2 personer
    För det andra om man vill öka på sin mängd för statistiken och kanske bräcka någon annan?
    För det tredje man har verkligen kul.

    Hälsn. Team-CC

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s