Internationella profiler: Sonny & Sandy berättar om Podcacher

Sonny & Sandy

”Sonny and Sandy from sunny San Diego”, som de själva kallar sig i sin podcast om geocaching, delar med sig av sina äventyr till resten av världen – genom ljudinspelningar. Nu berättar de om hur Podcacher.com började, gången då Sonny friade till Sandy genom geocaching, och hur deras son växt upp i bakgrunden i den hembyggda studion.

Sonny & Sandy började cacha 2001 respektive 2004. Han en teknikkille och deltidslärare på ett universitet. Hon en hemmafru och affärskvinna i ett. Företaget hon sköter: Podcacher.

– Vi älskar geocaching… och podcasting, berättar Sandy.

Sonny, Sandy och sonen Sean delar med sig av sina cachingäventyr i form av podcasten Podcacher.

Sandy, Sonny och sonen Sean. Paret delar med sig av sina cachingäventyr i ljudform på nätet. "I början spelade vi in med Sean sovandes i en tvättkorg vid våra fötter," berättar Sonny.

Podcasten Podcacher

Podcasting kallas det när man lägger ut talkshow-aktiga ljudinspelningar på nätet. Ungefär som radio, fast inte direktsänt. Eller en blogg, fast i ljudform. Podcacher är Sonny & Sandys bidrag till cachingvärlden, där de delar med sig av sina egna erfarenheter och tips och tricks från lyssnare i 40-60 minuter långa avsnitt.

– Vi förväntade oss faktiskt stora framgångar, men det skedde aldrig. Jag trodde att det skulle ta fart och göra oss till miljardärer, skämtar Sonny.

Podcacher började som en kreativ idé till en cache: att med ljud ge ledtrådar till var man ska gå härnäst.

– Ipods var populära då. Vore det inte coolt om folk gick omkring med en mp3-spelare, lyssnade på dina direktiv, du beskriver var du står, vilken staty du tittar på, räkna fönstren i byggnaden på din vänstra sida, allt sådant? Så vi gick omkring i San Diego och spelade in ledtrådar, säger Sonny.

– Sonny hörde om podcasting och visste att allt som behövdes var något att spela in med. Så han sa: ”Vi klarar det här… vad ska vi prata om?”, säger Sandy.

Geocaching var ett givet ämne.

Från soffan till studion

– Om du lyssnar på de första showerna kan du höra att ljudkvalitén är usel. Det låter som att vi inte vet vad vi gör. Vi satt på en soffa, med en mikrofon som vi skickade fram och tillbaka, säger Sandy.

Studion som den såg ut 2005.

Studion som den såg ut 2005.

I dag har Podcacher, som började 2005, lyssnare över hela världen. Programmen spelas in i en hemmagjord studio i Sonny och Sandys hem, och inspelningarna redigeras sedan i datorn.

– Vi har två MXL90-mikrofoner, ett simpelt mixbord och en kompressor från Samsung. Det är sakerna vi har i studion just nu. Vi har byggt en väldigt liten studio, säger Sonny.

– När vi säger byggt menar vi att Sonny har satt dit ett tak över en bokhylla på ena sidan och en ställning på väggen på andra. Sedan hänger det filtar på sidorna.

Sonny i studion som den ser ut i dag. Det är här det händer.

Sonny i studion som den ser ut i dag. Det är här det händer.

Inspireras av lyssnarna

Med en ambitiös arbetsplats är det inget fel på kvalitén längre. Men hur får de inspiration till nya avsnitt?

– Det har verkligen utvecklats innehållsmässigt. När vi började undrade vi ”vad ska vi göra i femte showen?” Nu har vi tonvis av material och såklart alla våra lyssnare, säger Sandy.

Efter 280 avsnitt är det svårt att inte förvånas över hur de lyckas. Men många av idéerna kommer direkt från lyssnarna, berättar de.

Tiden som programledare har även lett till en hel del intervjuer. Men att välja några höjdpunkter i showen visar sig vara svårt.

– Vi har intervjuat många coola människor. Av de hundratals häftiga historier vi hört är det svårt att välja ut en. Men geocacharen som också var svärdslukare var en höjdare.

– Ja, eller han som tog en cache med en luftballong. Jag minns inte vilket avsnitt det var i, men det var också häftigt, fortsätter Sandy.

Friade med en geocache

Efter några år tillsammans ville paret ta nästa steg. När Sonny friade till Sandy ville han göra något kreativt. Första tanken var att ta upp Sandy på scenen när Sonny och hans band spelade. Men istället blev det en falsk geocache.

– I cachen låg tvåhundra plastringar och en äkta diamantring. En kompis la ut cachen när vi närmade oss, gick en bit bort och gömde sig. Han skulle även fotografera, berättar Sonny.

Sandy hade ingen aning om vad som väntade.

– Sonny hade hela tiden antytt att frågan skulle komma på en annan dag. På den tiden hade vi med oss papper när vi cachade, så han hade lagt ner mycket tid på att göra något som såg ut som att det faktiskt kom från geocaching.com.

Mer om frieriet kan du höra i Podcachers avsnitt 20 och 21.

Det var denna burk Sandy hittade när Sonny friade. Gissningsvis tog det ett tag att hitta diamantringen.

Det var denna burk Sandy hittade när Sonny friade. Gissningsvis tog det ett tag att hitta diamantringen.

Geocacharen Sean, 2 år

För två år sedan födde paret sin son Sean. De som följde Podcacher redan då har även fått följa Seans utveckling. Och ett tag var det nära att den nybildade familjen satte stopp för Podcachers fortsättning.

– Det har hänt att vi funderat på att sluta. Kunde vi fortsätta och ändå fungera som en familj? säger Sandy.

– Ja, i början spelade vi in med honom sovandes i en tvättkorg vid våra fötter, berättar Sonny.

Men tankarna visade sig vara onödiga.

– Han är inte gammal nog för att vara en geocachare än. Jag tror inte han förstår. Men han har följt med ut på turer, säger Sonny.

Framkommer han mycket i programmet?

– Nej, inte direkt. Vi hade en tävling en gång, ”gissa vad Sean har sagt”. Han skulle vara en katastrof om han var med i showen, skrattar Sonny.

– Vi fick många frågor från folk hur Sean mådde. Därför hade vi ”The Sean Update” i slutet av varje program, säger Sandy.

– Ja, för då kunde man stänga av innan vi kom dit, om man inte ville höra, skrattar Sonny.

Nästan arresterade av gränspolisen

Några minnesvärda egna upplevelser? Massor.

– Vi blev nästan arresterade eller skjutna! säger Sonny.

– Riktigt så extremt var det kanske inte, skrattar Sandy.

En gång fick Sonny och Sandy besök av Spindoc Bob, en cachare från Australien som även han har en podcast om geocaching, Geotalk. De tre åkte över gränsen till Mexiko för att få en cache loggad i det landet.

– Det hade blivit mörkt och vi gick runt i buskaget vid gränsen och letade. Plötsligt kommer en jeep fram till oss. ”Vad gör ni här ute mitt i natten”? Mannen som klev ur var beväpnad, berättar Sonny.

Första tanken var att ljuga, men de sa sanningen.

– ”Visa mig er GPS,” sa mannen som tydligen visste vad det var. Det gjorde vi, och han vände om och gick. ”Så vi får vara kvar här?” undrade jag. ”Ja, vi letar efter några som försökt ta sig över olagligt så jag måste vidare. Vi trodde att ni kanske var dem.” Då hade vi ingen lust att stanna kvar, så cachen blev aldrig loggad.

Inget slut i sikte

Ser Sonny och Sandy något slut på sina podcasts? Nej. Så länge det är kul att göra nya avsnitt finns ingen ende i sikte.

– Om våra lyssnare börjar skicka hatmejl och kletiga saker med posten, då kanske vi skulle säga att det var dags att sluta. Det är hårt arbete och tar mycket tid, men det är kul, säger Sonny.

Om du inte redan har gjort det, hör mer från Sonny och Sandy och deras tips och äventyr på Podcacher.com.

Annonser

Om Johan Dahlberg

Former journalist, avid traveler and hobby photographer. I run a podcast — The TLI Podcast, check it out on Itunes — and write on "The Longform Interviewer", www.thelongforminterviewer.com.
Det här inlägget postades i Allmänt, Föreningar & webbsidor, Intervjuer & Media. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s