På motorcykel från Löddeköpinge till Nordkap

Skanebo satte sig på motorcykeln, åkte från Löddeköpinge utanför Malmö till Nordkap i norr och cachade längs vägen. När sista dagsetappen blev för ”blygsam” fortsatte han ner till Smygehuk, Sveriges sydligaste spets, och togs emot av en spontan välkomstkommitté. Samtidigt satt frugan ensam hemma och kunde läsa om äventyret på bloggen Honda Varadero.

Hej Skanebo! Du åkte motorcykel från Löddeköpinge till Nordkap – hur kom du på den idén?

Idén föddes egentligen redan förra sommaren då jag hade en alldeles för kort semester. Min chef lovade att jag skulle kunna ta igen den förlorade ledigheten denna sommar istället. Eftersom jag då plötsligt hade ”jättemånga” veckor att plocka ut men övriga familjen hade normal semester så funderade jag på vad jag skulle kunna hitta på om jag gjorde någonting själv. Då motorcykelåkningen är min högst personliga passion – frun fick en överdos av MC-åkning som barn – gick tankarna naturligt i riktningen mot ett MC äventyr.

Jag har alltid tyckt om att semestra i Sverige men eftersom jag bor i Skåne så har jag inte tidigare orkat ta mig längre än till Jämtland, men nu tänkte jag att det hade varit fräckt att köra MC genom hela Sverige. Första idén blev då att köra till treriksröset, men efter lite efterforskning så upptäckte jag att dit går det ju ingen väg utan man måste vandra sista biten. Funderade om och kom då att tänka på Nordkap, om jag ändå tänkte köra till treriksröset så kunde jag ju köra lite längre och ta resan hela vägen. Lite längre i detta fallet är överraskande 50 mil.

Du åkte ensam. Hur var det? Kan du beskriva känslan?

Att åka själv ger en stor frihetskänsla. Man har bara sig själv att tänka på, ingen annan att ta hänsyn till. Man stannar och pausar precis där man vill, kör precis så länge man vill, bor där det passar, och så vidare. Samtidigt kändes det lite oroligt då och då, det är ju alltid bra att vara fler om någonting skulle hända, till exempel en olycka eller ett haveri. Jag tror att mitt bloggande gjorde att jag aldrig kände mig speciellt ensam, det var många ”där hemma” som följde mig och kommenterade det jag skrev. En annan fördel med att resa själv, åtminstone för mig, är att jag lättare tar kontakt och pratar med människor som jag träffar längs vägen.

Din fru… hon var också ensam, fast där hemma. Jag antar att hon tog ensamheten lite annorlunda, eller?

Jag reser en hel del i mitt jobb så familjen är van vid att jag är borta, jag tror inte att de tyckte det var speciellt annorlunda än när jag är iväg på tjänsteresa.

Vilket färdmedel, mer specifikt, hade du? 

En Honda Varadero från 2000, typ äventyrsmotorcykel på 1000cc, kittad för att klara semesterresor.

Stötte du på några problem längs vägen? 

Motorcykeln gick som en klocka ända tills jag kom till Lidköping på väg hem, efter ett pizzastopp där så var den helt död, en mer detaljerad beskrivning på vad som hände och hur det löste sig finns på min blogg. Två gånger var det lite svårt att hitta boende, första gången i Narvik fick jag hjälp av en knutte som jag träffade på en mack och andra gången i Ulricehamn lyckades jag deala till mig ett rejält reducerat pris på en riktigt lyxig campingstuga eftersom jag kom fem minuter innan de stängde.

Löddeköping, var tusan ligger det förresten? Du var också i Smygehuk, Sveriges sydligaste spets. Är det nära?

Löddeköpinge ligger cirka två mil norr om Malmö längs öresundskusten, precis innanför det gamla kärnkraftverket i Barsebäck. Smygehuk ligger cirka sju mil härifrån.

Vid Smygehuk möttes du av en välkomstkommitté. Berätta!

Redan när jag startade resan var det ett par stycken som tyckte att jag skulle starta i Smyge, för att jag skulle köra ”hela vägen”. Nu gjorde jag inte det utan drog direkt norrut från Lödde när jag startade, men på vägen hem så började Lotta peppa mig att jag skulle avsluta nere i Smyge och hon lovade att vara där och ta emot mig när jag kom. Sista dagen körde jag från Ulricehamn och det blev en ganska blygsam dagsetapp jämfört med de jag hade kört tidigare och därför bestämde jag mig för att köra hela vägen ner till sydspetsen. När jag kom dit så var det inte bara Lotta som mötte upp utan en hel välkomskommitté bestående av familj, släkt och vänner. En härlig känsla efter att ha varit själv i nio dagar.

Hur var cachingen längs vägen? Hur många cacher tog du och vilken var bäst?

Det blev 24 cacher längs vägen, i Sverige, Finland och Norge, och uppe på Nordkap. Cachingen var ju lite bonus på resan och inte huvudanledningen. När jag körde så tog jag i princip bara drive-in cacher, jag hade skapat pocket queries längs hela min tänkta rutt 500 meter på var sida om vägen.

Dygnet som jag var uppe på Nordkap ägnade jag åt caching och jag tog alla cacherna på ön förutom två stycken som ligger på den absoluta Norrpunkten. Det var åtta kilometer vandring enkel väg för att ta sig till dem och det var jag inte utrustad för, de tar jag nästa gång.

Nu körde jag inte precis efter den plannerade rutten hela tiden och det fick ju som konsekvens att jag missade en del cacher längs de ”improviserade” vägvalen.

Den bästa cachen var den vid Kirkeporten uppe på Nordkap, en cache som gjorde att jag kom till ett ställe som jag inte hade kommit till annars. För mig är just det här att upptäcka ställen som man garanterat inte hade upptäckt annars som är det allra bästa med geocaching.

Våra semestrar, som vi tillbringar med huset på släp, brukar präglas av geocaching, det är alltid utgångspunkten när vi kommer till ett nytt ställe och det har tagit oss till många smultronställen i hela Sverige.

Skulle du göra om resan – och skulle du rekommendera andra att göra den?

Absolut ja, om någon skulle bli inspirerad av min resa så ställer jag gärna upp med tips och ideér, det är bara att ta kontakt via bloggen.

Blir det fler liknande äventyr framöver?

Det är ingenting av denna magnituden bestämt men det tror jag absolut. Nästa lite mer spektakulära tur blir på veteranmotorcykel i Damnmark i slutet på sommaren, mer om det på bloggen.

Det blir också en sväng till Jämtlandsfjällen med familjen i slutet av juli, då räknar vi med att plocka ett par cachar längs Jämtlandstriangeln.

Tack till Skanebo för tiden!

Annonser

Om Johan Dahlberg

Former journalist, avid traveler and hobby photographer. I run a podcast — The TLI Podcast, check it out on Itunes — and write on "The Longform Interviewer", www.thelongforminterviewer.com.
Det här inlägget postades i Allmänt, Bilder, Intervjuer & Media, Reseberättelser. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till På motorcykel från Löddeköpinge till Nordkap

  1. Andreas Abrahamsson skriver:

    Ahhh härligt! Gjorde exakt samma resa för en vecka sedan och håller med. Kirkeporten var en riktigt häftig plats som vi missat trots att vi campade på världens nordligaste camping barA en km ifrån 🙂

  2. Johan Sandström skriver:

    Där ser man,hur liten kan världen bli.håller precis på att köpa mig en Varadero,ett av målen i sommar är Nordkap,jag bor i Hofterup,ett par km från Löddeköpinge (postadressen är Löddeköpinge) och en av hobbiesarna är geocaching.Går under Swehammer på gc.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s