Första geocachingäventyren på Lanzarote

Jag har varit lite slö med att skriva nu när turistsäsongen dragit igång på allvar. Men efter allt FAD-prat är det nu dags att summera mina första cachingäventyr på Lanzarote. En av höjdarna hittills är en vulkangrotta. En annan är ett event där jag umgåtts med turister från Whales.

Första fyndet på Lanzarote låg 75 meter från nollpunkten. Men landskapet var öppet och hinten tydlig, så en logg blev det ändå.

Första fyndet på Lanzarote låg 75 meter från nollpunkten. Men landskapet var öppet och hinten tydlig, så en logg blev det ändå.

Den allra första gömman blev vid foten av en vulkan. Jag tog bilen dit på egen hand, bara för att en ledig dag äntligen komma igång med cachandet igen. Från cachen kan man njuta av utsikten över andra vulkaner, ett flertal små byar med kritvita hus, huvudstaden Arrecife och havet på både öst- och västkusten samtidigt.

Samma dag loggade jag min första earthcache någonsin. Jag har tidigare besökt earthcacher i både Sverige och Norge, och klarat kraven för åtminstone en, men aldrig skickat in svaren och loggat. Men nu så, nu är det gjort!

Samma dag bjöd på en längre promenad runt en vulkan med frågor längs vägen. Väldigt informativt om hur ön bildats och vulkaner fungerar.

Eventet var det som fick mig att på allvar ta en paus i arbetet – både mitt riktiga jobb och det med nya geocachingböckerna, som verkligen har dragit ut på tiden – och faktiskt bege mig ut på lite burkjagt på allvar. Eventet hölls halv fem en solig eftermiddag, men tillsammans med arrangörerna bestämde jag mig för att börja tidigare på dagen. Jag hade även denna dag tillgång till bil och åkte till den sydliga orten Playa Blanca för att träffa dem vid en utvald cache. Från den cachen, som vi hittade hyfsat fort, har man utsikt till Fuerteventura och de båtar som går mellan de två öarna.

Team Marzipan, arrangörerna av ett semesterevent, loggar dagens första. Burken var fylld med bytessaker och en TB lämnades.

Team Marzipan, arrangörerna av ett semesterevent, loggar dagens första. Burken var fylld med bytessaker och en TB lämnades.

Därefter tog vi bilen längs den sydvästliga kusten. Här är vågorna stora och vi besökte bland annat El Golfo. Här finns en stor ”halv” krater som går ut i havet, och en grön sjö. Enligt vissa är det gröna olivinstenar från vulkanerna som färgar vattnet. I verkligheten är det sjögräs. El Golfo är för övrigt ett stopp på en av våra utflykter och här brukar det vimla med turister.

Vi hann även med vad som hittills är min absoluta favorit på hela än – en vulkangrotta helt fri från turism, som bara vi cachare hittar till. Vi vandrade från en parkering vid vägkanten över det kantiga och svåröverkomliga lavalandskapet. ”Cachen måste ligga på toppen av den där vulkanen” sa vi när vi tittade på avståndet. Men nej, GPS:en nollade vid foten och snart befann vi oss vid ingången till en kolsvart grotta. En smal ingång som dolde något stort.

Grottan var nämligen ingen liten sådan. Tillsammans med Whalesarna och utan ficklampa – vi var ju inte förberedda på detta – kröp vi runt i mörkret och tog bilder med mobilen för att blixten skulle visa oss var vi gick. Och det var stort!

Kollegan Regitze innuti vulkangrottan. Till och med hon, som rest runt i Venezuela, kör motorcykel på fritiden och tycker att geocaching är supernördigt, älskade denna plats.

Kollegan Regitze innuti vulkangrottan. Till och med hon, som rest runt i Venezuela, kör motorcykel på fritiden och tycker att geocaching är supernördigt, älskade denna plats.

Vi hittade såklart inget utan lyse, men några dagar senare återvände jag med två kollegor. Vi kröp runt, letade överallt, mötte till och med en familj vid ingången när vi kom som berättade att de just hade hittat den, men ändå lyckades vi inte. Jag hittade en sidoskreva som jag klämde mig igenom och plötsligt befann jag mig i en ännu större och mörkare grotta! De andra följde inte efter, men när jag kommit så långt att vi inte längre hörde varandras röster vände jag om. Jag kommer dock att återvända, jag är inte klar med denna cache!

Det återstår fortfarande ett hundratal cacher på ön. Och jag ska så sakteliga ta mig igenom dem alla. Men mitt mål för året att logga min tusende cache känns långt borta. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många här omkring.

Om Johan Dahlberg

Former journalist, avid traveler and hobby photographer.
Detta inlägg publicerades i Allmänt, Bilder, Reseberättelser. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s