2010 ställde jag några frågor till två hundägare som ofta tar husdjuren med på cachingturer. Nu, två år senare, ger jag er svaren 😀
Vilka är för- och nackdelarna med att geocacha med hund?
J-annie: Det beror på om man tränat hunden att vara lös i skogen och man litar på den. Vegas springer omkring och har väldigt kul han tjuter av glädje när han märker att vi skall ut.Om man skall ha hunden i koppel så är det jobbigt pga att man trasslar in sig. Vegas vill alltid vara där jag är.
Gavia: Jag ser nästan bara fördelar. Jag har trevligt sällskap, får långa promenader och det är väldigt lätt att hitta tillbaka till bilen eftersom ”grabbarna” visar vägen! Nackdelar finns naturligtvis också, till exempel om terrängen är tuff kan det ställa till problem eller, som i mitt fall, kan hundarnas tunna päls vara ett problem på vintern. Det räcker inte alltid med kläder, även om det förbättrar deras villkor.
Rekommenderar du andra att cacha med hund?
J-annie: Naturligtvis. En hund är väldigt bra sällskap och opponerar sig inte om man ändra väg tusen gånger!
Gavia: Utan tvekan, och av egentligen tidigare sagda skäl. Det är jäkligt kul att ha sällskap och de håller mitt tempo och har inga synpunkter på om jag dröjer mig kvar på en vacker plats och inte ”rusar” vidare! Man cachar i sin egen takt istället för att bli hetsad av massa galningar.
Kan man träna upp sin hund att leta reda på cacher?
J-annie: Jag pratade med Crapmaster som tränat sin hund med detta och det fungerar. Jag vill nog leta själv.
Gavia: Det kan man absolut göra, men resultatet beror väldigt mycket på ras, matte, husse och ambition. Svårigheten är att det inte finns en doft på cacher, men det luktar människa och det kan räcka med rätt träning.
Vad tycker hundar egentligen om geocaching?
J-annie: Se ovan!
Gavia: Omöjligt att svara på, men mina verkar gilla det, men jag tror det främst beror på att de får vara tillsammans med husse och kuta runt i skogen. Det är mer spännande med alla dofter i skogen än i stan och så finns det många fler älgar där!
GeoBloggen 
Jodå, jag kan allt bekräfta att det funkar utmärkt att träna sin hund till att leta cacher.
Det lustiga i mitt fall att det faktiskt inte var jag som började träna honom utan det var något jag märkte att han själv började göra så fort jag lämnade en stig eller promenadväg och tog fram GPSen. I det läget var det bara att berömma och belöna så var det klart.
Så nu är han riktigt jäklig på att hitta gömmorna. Det har räddat mig flera gånger då jag inte lyckats lokalisera burken själv.
Vad gäller lukterna gissar jag att lukten av plast räcker gott för en tillräckligt känslig nos. Jag har Flatcoated Retrievers som har mycket bra nos så för dom räcker det i alla fall. Min sökhund har lokaliserat en gömma som legat ologgad i över 12 månader så det verkar som lukterna på burkarna sitter i ganska länge.
Men förutom hjälpen att lokalisera cacher i de fall jag misslyckas själv är det framförallt sällskapet som är skönt. Eftersom jag har hyffsat stora och starka hundar (2 x 35 kg) får jag dessutom hjälp ibland vid klättring uppför branta sluttningar. 🙂