Utmaningar!

Jag har nästan aldrig klättrat i träd. Inte ens som barn var detta en sysselsättning som jag ägnade mig åt speciellt mycket.

Sannolikheten att jag skulle börja med det efter att ha fått tre barn och passerat 45-årsdagen var därför inte speciellt stor.

MEN, det senaste året har jag klättrat i mer träd än jag gjort någonsin i hela mitt liv.

Inte bara i träd föresten, En och annan vägskylt, informationstavla och liknande har också utforskats.

Varför egentligen?

Ja, det handlar väl mest om att det ger en sådan otroligt go adrenalinkick när man väl är nere igen och hittat den lilla burkuslingen som man varit på jakt efter.

Att faktiskt klara av en utmaning som man normalt aldrig ens hade drömt om att ge sig på.

Jag skulle aldrig ens överväga att ge mig på något som skulle vara farligt, men lite pirr i magen nån gång ger det hela en extra krydda.

En av de första gångerna som jag och U+L var ute var en sådan där dag man alltid kommer att minnas.

Vi kände inte varann speciellt bra då, men jag tror det var den gången som vi verkligen blev det ”Klart kvinnor kan-team” som jag ofta tycker vi är.

Vi började dagen med ett besök vid en gömma där burken satt fast ca 3,5 meter upp på en smalt träd. Inte en chans i världen att man skulle kunna klättra på det. Hur göra? Ingen stege låg i bilen på den tiden. Vi spanade in terrängen och fick syn på en stock som vi med förenade krafter släpade en bra bit genom skogen och sen lutade upp mot trädet. Detta blev faktiskt en fullt fungerande ”gångbro” upp i trädet som jag med vingliga ben kunde balansera upp på. Logg skrevs och Jippi vad duktiga vi kände oss.

Nästa gömma den dagen var också en av den besvärligare sorten. Här gällde det att få ner skorna från repet. Högt var det och rätt svårt, för att inte tala om hur svårt det var att sen få upp dem igen då repet då var ännu högre upp då det inte tyngdes ner av något.

Men känslan att ha klarat av det hela var underbar!

 

Annons