”Ursäkta, jag ska bara in i hörnet där”

Det är inte alltid det blir som man tänkt sig. Det har nog alla varit med om. Förra veckan var vi på Öland. Där träffade vi på ett trevligt par som vi introducerade i geocaching. De blev sugna på att testa mer och vi hade ett par härliga dagar där vi cachade tillsammans. Vilka vackra platser man hittar och vilka krokiga vägar man hamnar på. För visst är det nästa gömma som väljer vart man ska!? Och min GPS visar ALLTID rätt väg. Eller? Ute på små kostigar kan man börja undra ibland men oftast kom vi dit vi skulle utan att behöva vända.

När vi skulle besöka Hornsudde fylldes vi först av förtvivlan. Där satt det fullt av mugglare. Barn, föräldrar, morföräldrar – ett stort gäng hade beslutat sig för att detta är den perfekta platsen för en grilleftermiddag med släkten. Vi nosade runt lite försiktigt först men insåg snart att det är ju där, precis där de är, som vi måste in. Ledtråden ”hörn” bekräftar det hela. Där två klippväggar möts i ett hörn, just på den platsen där alla sitter och äter, ligger en geocache. Och den vill jag ha! Och nej, jag kan inte komma tillbaka. Och nej, de verkar inte vara klara än på ett tag för det grillas fortfarande.

Under tiden har maken börjat prata med några ungar och berättat lite vad vi håller på med. De vuxna ser mest konstigt på oss och undrar nog varför vi smyger omkring. I bakgrunden håller en av våra vänner vår hund då det var svårt att komma fram till platsen. Och hunden står och ylar då hon också vill vara med.

Till slut fick det bära eller brist.

”Ursäkta, men jag behöver komma in i hörnet där!” Jag klampade försiktigt men bestämt rakt genom folksamlingen mellan mattallrikar och brassestolar, undvek att trampa på filten, och gick rakt emot klipphörnet. Där det bara fanns en vägg ett par meter upp och några buskar. .

Här kunde de inte hålla sig längre utan en man kom fram och undrade vad vi höll på med!?

Självklart berättade vi om geocaching och förklarade varför vi klampade omkring i deras picknick. Någon hade läst om det – i en mordhistoria där de hittat lik istället för cacher… Under tiden gick nästa man i vårt eget sällskap fram in i hörnet. Efter ett tag uppenbarade sig gömman för oss och vi kunde glada lämna församlingen, med en ursäkt för att vi störde. Troligtvis kommer inte heller de att glömma detta möte. Kanske var det t.o.m. någon som blev intresserad?

Annons

Om Lotte

Trebarnsmamma, specialistsjuksköterska och doktorand
Detta inlägg publicerades i Allmänt, Cacher. Bokmärk permalänken.

En kommentar till ”Ursäkta, jag ska bara in i hörnet där”

  1. bojip skriver:

    Underbart!!!!!!!! Det är mycket ”jag ska bara………” när man är cachare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s