Baksmälla

Hela veckan har varit avslagen och det har inte varit med samma entusiasm som vanligt som jag har kastat mig ut för att jaga burkar – jag behöver ett nytt mål känner jag.

I söndags på min 166:e dag som geocachare uppnådde jag sommarens stora mål när jag loggade min 1000:e cache med kompisen mbis. Vi hade noga sett ut något lite mera spektakulärt för vår första fyrsiffriga, det skulle bli en 1/5 belägen ute på en ö i Stockholms skärgård som heter Lilla Kråkskär. Cachen heter ”En favorit för bad och sorglösa dagar” (GC1X1AA) och dit kommer man inte hur enkelt som helst, därför hade mbis pratat med sin lillebror som skulle skjutsa oss ut med sin båt.

Hela veckan innan hade jag tok-cachat efter jobbet för att komma ikapp kompisen som samtidigt hade tagit så få som möjligt då hon låg en bit före mig – för varje dag som gick knappade jag in på henne och på förmiddagen innan vi skulle ta vår tusende hade jag äntligen uppnått cache 999. Även den var noga utvald då det var den sista tresiffriga och det blev Rhododendron (GC3G0HG).

När vi närmade oss ön var vi inte så lite uppspelta och jag kan erkänna att jag faktiskt var lite lätt illamående. Jag som ännu inte är frisk efter min vurpa från ett träd och mbis som inte var återställd efter en ögonoperation tidigare samma vecka fick alltså hjälpa varandra mot cachen. Vi var oroliga över att den skulle ha försvunnit på de 13 dagar som gått sedan senaste loggningen, men det behövdes ingen oro i det fallet. Vi praktiskt taget spikade den och när jag plockade fram burken ur påsen var vi tvungna att kyssa den och samtidigt dokumentera detta som vi har sett att en av de ”stora grabbarna” hade gjort på en cache.

Vi brukar normalt göra så att den som hittar burken loggar bägge men denna gång ville mbis skriva sitt nick själv och det förstod jag mer än väl. När vi var färdiga och hade lagt tillbaka cachen stod vi där och upprepade om och om igen – Vi har loggat vår 1000:e.

Sedan kom tomheten – var det inte mer?

Jovisst var det mer vi firade med lite champagne, jag läppjade bara lite, då jag skulle köra bil ett par timmar senare. Därefter tog hennes bror och svägerska fram gasolgrillen och när vi började äta kom solen fram för första gången den dagen. Vi var lite lätt euforiska hela den tid vi tillbringade tillsammans och medan vi tog ytterligare tre cachar på vägen hem.

Sen kom vardagen och nu skulle det loggas igen – men vart är jag på väg nu? Inte känns nästa hundring lika inspirerande som alla innan för nu är nästa milstolpe enligt geocaching.com – 2000 cachar.

Det gäller alltså att hitta något som kan motivera mig att gå vidare, utöver Challenge #016 – One Year Consecutive Caching, Challenge #033 – FTF in 24 consecutive months och Challenge #52: Stockholm yellow pages challenge.

Kanske är det normalt att något sånt här inträffar när man satsat helhjärtat på att uppnå något men jag har faktiskt inte upplevt det förut – så därför får jag alltså medge att veckan har gått baksmällans tecken även om det pliktskyldigast har blivit 16 stycken.

Kan det vara så att min nybörjariver börjar gå över i rutin? Dock har jag ju snart ett jubileum att se fram emot – om knappa två veckor fyller jag ju ett halvår som geocachare och kanske kan jag fira det på något minnesvärt vis. Innan dess ska jag förstås logga Challenge – 1000 founds (GC345KZ) i Uppsala nästa helg när jag ändå ska på James Bondeventet, där ska jag berätta mer om min första fyrsiffriga cache.

Så ännu nästan en vecka efter den tusende cachen lider jag alltså av en tung baksmälla som inte vill gå över.

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Baksmälla

  1. Sven Ögren skriver:

    Efter ett år med 100 fynd kanske det kan vara lite tidigt att avge några synpunkter över huvud taget på fenomenet som sådant.
    Likafullt har jag gjort vissa iakttagelser vad avser omgivningens inställning till denna 100% onyttiga aktivitet. Vanligaste varianten: har du inget nyttigare att företaga dig! Meningen avslutad med utropstecken, inte frågetecken. Innebörd: dammsug, städa, klipp gräset eller var nyttig

  2. vallafrun skriver:

    Som träning betraktat kan man ju lägga lite tid på geocachingen. Att promenera skapar inte heller någonting ändå är det massor med folk som ägnar helgerna åt det.
    Jag motiverade mig med att detta var en form av promenad, numera inser jag att de värsta kritikerna är de som är mest avundsjuka. Dvs de skulle gärna vilja ägna tid åt någon egen aktivitet som jag gör. De familjer som är ute och geocachar tillsammans får ju en skön tid tillsammans – så det finns många sätt att motivera sitt geocachande på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s