Mitt livs första MEGA-event

Väl hemkommen till Stockholm har jag nu under några dagar smält mina upplevelser i Göteborg och är beredd sätta mina upplevelser på pränt.

Eftersom det företag där jag arbetar hade halvdag på fredagen tog jag ut komp för att hinna stöka undan lite viktiga prylar på hemmaplan – tvättstugan, innan jag åkte till Göteborg.

Tyvärr var jag inte helt strukturerad i mina förberedelser men några viktiga saker var de Challenge cachar som skulle sökas och loggas under resan, därför skulle resan till Göteborg gå via Katrineholm, Linköping och Jönköping.

Jag kunde dock bara hålla mig till utkanterna av Södertälje kommun innan den första park-and-grab-loggningen gjordes – ”Smile” som var nära en fartkamera. En stund senare var det dags i nästa län, en liten rondell ”Sexan-Rondell V.”

Till Katrineholm och ”Challenge #100 – Caching 100 dagar i sträck” med ytterligare tre i närheten för att vara förberedd för challengen ”Challenge #059L – How far can we reach?” i Linköping.

I Linköping loggades nämnda cache snabbt innan resan gick vidare mot en plats utanför stadens centrum för loggning av challengen ”Challenge #002 – 100 founds” som jag ju passerat med god marginal då den loggades som min 1288:e cache. Efter ytterligare en snabb loggning av cachen ”Tug of War” började det skymma och resten av resan skulle alltså företas i mörker.

Ensam i bilen, lite trött och med lång väg kvar – fanns bara en sak att göra, leta reda på diverse musikkanaler som jag aldrig lyssnar på annars och sjunga med för full hals. Tur ingen hörde mig men jag tyckte faktiskt att det lät riktigt bra – bitvis.

Snabb loggning i Jönköping av ”Konkurrens” för att eventuellt kunna logga ”Challenge #059G – How far can we reach?” i Göteborg.

Nu började kompisar rapportera att de var i Göteborg och cachade samt i något fall satt och tog en öl. Djupt avundsjuk och med närmare 10 mil kvar är det ju lätt att trycka på gasen för hårt och att min geocacharbil ”Röda Faran” skulle bli stoppad av Farbror Blå, men farthållaren som jag nu fick utnyttja för första gången höll mig på rätt sida om lagen.

Framme i Göteborg hittade jag till mitt hotell och den parkering jag bokat – på en båt. Det var en ny upplevelse och jag kan lugnt säga att det kändes lite konstigt att parkera där. Uppe på hotellrummet kände jag att det var läge att citera Arne Qvicks gamla dänga Rosen – Men ingenting kunde hindra mig, jag måste ut ikväll.

Jag drog ut för att söka den mest närbelägna cachen ”Last bastion reloaded” och efter den ”Feskekôrka”. Där började det som var kvällens riktiga äventyr där en ung man i 30-årsåldern försökte ragga upp mig och hur jag så småningom blev av med honom. Detta har jag beskrivit på FaceBook och det blev det folk kommenterade på lördagen. Så här i efterhand har jag förstått att jag promenerade i prostitutionskvarteren… men man kunde ju tro ju att en 50-plussare ändå skulle få vara ifred. Troligen kommer jag att lägga ut den berättelsen även här men lite senare.

Lördagen började med att jag hittade och loggade ”Challenge #059G – How far can we reach?” och ”Länkarna”, den senare i gul reflexväst och med expanderstege.

Till Hjällbo bar det av i god tid och där fanns flera av de stockholmare jag lärt känna under mina 7,5 månader som geocachare. Eventet började och jag lyssnade lite lagom på föredragen men ljudet var inte bra för min hörselnedsättning så det blev att mingla på caféet med mina kära vänner ifrån Södertälje och som det senare skulle visa sig nästa års FAD-general wellner.

Det intressanta inslaget med de sex svenska reviewers som fanns på plats missade jag dock inte och det var kul att få ansikte på dem, jag hade visserligen träffat tre av dem tidigare.

När det närmade sig själva huvudnumret med mörkercachandet, kan jag bara säga – wow beträffande inladdandet av cacharna i GPS:erna, så smidigt och snabbt. Jag hittade några att gå med och sen snubblade vi ut i mörkret, för att komma tillbaka ca fem timmar senare, blöta och sk*tiga. I mitt mycket trevliga team ingick Stoneboy, hasseper, niebustgaard & Roddaren, de ska alla ha varsin bamsekram för jag fick följa med dem. Vilka kul cacher vi stötte på därute i Hjällboskogarna och samtidigt vilka luriga plexiglasskivor som också fanns på vissa ställen. Turen gick upp och ner för höjderna med lite protester ibland från Nie och undertecknad. När vi för att spara på batterierna gick i det upplysta motionsspåret släcktes det, så då var det verkligen kväller – troligen var klockan då 22.30.

Jag är fortfarande blåslagen efter att ha kanat utför en mindre sluttning, snubblat omkull då kängsnöret fastnade i en pinne, jag torkade mina immiga glasögon så många gånger att det är ett under att de inte är utnötta, men kicken av att ha varit med om detta gav mig en euforisk känsla som känns inom mig ännu.

Jag träffade också mina medbloggare Jasy, Bojip och Royal Frodemos på eventet.

På hemresan som gick via Lerum, Mariestad och Kumla loggade jag den femte challengen ”Challenge #030 Utmaning för 2010(och framåt:))” och 11 tradar, så den resan tog 12 timmar.

Annons