Nu är det nog!!

Kära läsare!

Det finns stunder i livet när det inte går att bortse från vissa saker. Vissa saker och tankarna runt dem tar ibland så stor plats att det blir svårt att föra en normal tillvaro och man blir till sist tvungen att ta bladet från munnen…
Det där var ju dessutom en dj-vligt dålig liknelse, med tanke på att jag tagit ett väldigt stort blad från munnen nyligen; Jag har nämligen låtit bli att snusa ett tag och blivit smärtsamt medveten om hur ogin denna grymma värld kan te sig ibland. Om Astrid Lindgren vetat om vilken magnitud av trauma pippis, till synes, banala fras ”Utan snus i trettio dagar försmäkta vi på denna ö” kunde ställa till med så hade hon aldrig skrivit så…
Nej, nu glider jag ifrån ämnet. Det jag egentligen, med emfas, vill ha sagt är helt enkelt:

Fy fan vad jag är less på vinter nu!!

100_2428

Hjärtvärmande vinterminne

Lägg märke till att jag skriver ”nu” här ovanför. Det beror på att jag inte principiellt har något emot vintern, tvärtom, jag gillar de vintrar vårt land kan bjuda på när de är som bäst och den här säsongen har gett oss otroligt mycket fint snus… VÄDER, menar jag.
Ett besök vid ett ödehus tillsammans med Dottern en lagom kall kväll kommer jag att minnas länge och vi hade fler fina turer tillsammans hela familjen. Jag har till och med lyckats få Sonen att åtminstone kliva ur bilen och haka på en bit ut i geografin i alla fall och det är, med våra mått mätt, inte illa alls.

100_2441

Snötunga grindar i Dalarna

Tidigare under den gångna säsonen, då vi hållit på med projektet ”en-om-dagen” så har jag varit en av de främsta förkämparna för att det inte finns dåligt väder, bara taskig inställning och det håller jag fast vid fortfarande. Jag ler alltid vid tanken på en tur från i höstas när himlen öppnade sig över mitt huvud, just under en dagscache-jakt och det engelska uttrycket ”raining cats and dogs” bara var en fjärt i jämförelse med de älgar som kom över mig. Det gjorde inte ett dugg, regnstället gjorde sitt jobb, torr och varm fällde jag upp kapuschongen och gick njutande i fulla drag på jakt efter den eftertraktade snusdosan, förlåt, BURKEN menar jag såklart… Väder är till för att övervinnas, eller leva med.
Det var visserligen lite intermezzon i tillvaron när Kung Bore drabbade vår landsända och transporten till jobbet kunde erbjuda rejäla utmaningar för Mos Lilla Röda (VW Polo-93) och mig, men snön var fortfarande vacker där den tyngde granarna i de fina skogarna jag ofta pulsade runt i.

IMG_20120712_193513

Försiktigt, Prillan, VÄNNEN…!

Minns en nästan magisk kväll när enorma mängder snö hängde på och i träden och jag knatade runt ensam med pannlampan strålande i kristallerna och bara njöt.
Det gjorde inte ett dugg att en kubikmeter vackerhet kom brakande ner i bakskallen på mig när jag, lite oförsiktigt, undersökte ett färskt älgspår som såg lite skumt ut. Bara borsta av sig det värsta, av med jackan och skrapa nacken ren och fortsätta gå med ett fånigt leende. Hade det hänt idag skulle jag nog sprungit och hämtat Gröna Milen, den större Caching Cruiser:n och kämpat mig blå för att ta mig in till tallhelvetet och dundra in i stammen, bara för att demonstrera människans överhet över naturen.
Eller den härliga turen på Utö-rundan, vid Ängsöö Slott, tillsammans med trevliga cachare från Upsala som bjöd på gnistrande klart, soligt, vinterväder med 40 cacher totalt. Alla snusdosor, förlåt, PET-rör i granar längs en härlig skogspromenad, en dryg mil i en halvmeter snö och kvicksilvret som droppat ner till -17 när vi klev in i bilen och for hem. Glömmer det aldrig…

100_2388

Caching-vänner pausar i Örebro

Det jag vill säga är att det har varit en fantastisk vinter. Men nu börjar jag se vägs ände i den härligheten och vill ha något annat;
Jag vill packa min lilla turpackning och ge mig ut i fågelsången, se grönska, slippa pulsa, ha långärmat bara för att blåsa myggdj-vlarna, snusa (NEEEEJJ!!), kasta macka på öppet vatten. Jag vill att våren ska braka på så att Makan blir färdig med skolan så vi kan ge oss ut tillsammans med, i alla fall, en mindre tyngd hängande över våra späda axlar. Jag vill ge mig ut i ett jungfrueligt område, reka färdigt, bygga klart roliga burkar för att slutligen kunna ”tappa” 40-50 gömmor, tända stubinen och låta en cache-bomb brisera över nejden. Nu är det slut med vinter-faiblessen i det här hushållet;
STICK UT UR MITT ANSIKTE, ELÄNDIGA VITMÖGGEL!!
Så mycket att göra, så lite snus, eller, så mycket snö menar jag såklart. Man får väl se med facit i hand hur mycket som i slutänden blir gjort, men det är kul att känna glädje över saker man vill få gjort.
”Glädjen över sådda frön av drömmar är större än minnet av en och annan besvikelse!”
Om vi går i mål med vårt projekt så lär det synas här…
Tack för idag, cachingsverige, ta det försiktigt därute!
PS! Sa jag förresten att jag försöker låta bli snuset? DS!

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Nu är det nog!!

  1. Lena Liden Jonasson skriver:

    Så bra skrivet och jag håller på dig, fortsätt låt bli snuset

  2. vallafrun skriver:

    Ja du Peter, jag skriver under på varenda stavelse när det gäller det vita eländet. Nu är det banne mig nog. Som vanligt skriver du så rappt, bra och roligt. Jag håller tummarna för att kampen mot snusberoendet går bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s