Nu ska jag bli lite personlig som en del inte gillar men jag måste det.
Jag skulle ju berätta om min resa till Ukraina men har inte haft tid att formulera de upplevelserna pga av annat i livet som har varit på gång och dessutom inträffat.
Sedan igår är jag uppsagd från mitt jobb efter snart 37 år och då inser jag att det kommer att krävas att jag tar mig i kragen och tar mig ut och inte sitter hemma och är bitter.
Här känns det att geocachingen kommer att vara det viktigaste motivet att ta sig ut.
När jag fortfarande i chock lämnade min arbetsplats var det för att logga tre cacher under den tidiga kvällen. Det var dag 373 i pågående svit och närmaste mål är förstås 500 dagar i rad då jag redan har loggat ”Challenge #016 – One Year Consecutive Caching” i förra veckan.
Har inte geocachingen haft en stor plats i livet så kommer den alltså att få det i en större grad framöver.
Det kommer att bli en del galna resor inser jag också med en del av de fina geocachare jag har träffat det senaste året – så det finns en stor chans att vi ses på ett event eller på en FTF-jakt framöver.
Jo jag har ju passerat 2000 funna cachar sedan vi senast hördes av och dessutom varit en tur i Ukraina, där jag fick logga en FTF och litet annat men det blir ett separat blogginlägg om det.
Kanske behöver jag inte planera semestern, för jag ska nog ta mig lite tid för mig själv och smälta sorgen över att inte längre vara behövd på jobbet – heller.
Vi behöver dig! Ses snart. /Fredrik
Det kommer att gå bra! Cachingvärlden är glada att ha dig 🙂
Såå tråkigt, hoppas det ljusnar snart för dig!!
Det kan komma mycket gott ur en sån här sak också och det tror jag det kommer att göra också. Väl mött i burkvärlden!