Geocachingens historia

GPS blir civilt

GPS, eller Global Positioning System, utvecklades av amerikanska försvaret. Detta satellitnavigeringssystem var tänkt till militärt användande och därför stördes sändningarna avsiktligt för att göra civilt användande svårare. Störningarna kallades för Selective Availablity (SA). En vanlig GPS skiftade med runt 100 meter i noggrannhet.

Den 1 maj 2000 gick dåvarande presidenten Bill Clinton ut med att den avsiktliga störningen skulle tas bort. Nu kunde civila njuta av en noggrannhet på runt 10 meter.

Den första gömman

Den 3 maj föreslog Dave Ulmer ett sätt att fira borttagandet av SA. Han gömde en hink med småsaker i skogen strax utanför Portland i Oregon, USA, och offentliggjorde positionen i USENET-gruppen sci.geo.satellite-nav. Offentliggörandet formade hobbyn som vi känner den i dag: en behållare, bytessaker och en loggbok. Regeln om att ta något, lämna något och skriva i loggboken. Dave Ulmer uppfann geocaching med ett slag i och med inlägget i USENET-gruppen.

Inom en dag hade gömman hittats. Inom flera dagar hade fler behållare gömts i delstaterna Kalifornien, Kansas och Illinois. Inom en månad fick Australien sin första gömma, och därmed började hobbyn snabbt spridas i resten av världen.

Den första hemsidan

Den 8 maj utannonserade Mike Teague en hemsida där alla gömmorna och deras positioner samlades. Originalhemsidan existerar inte längre, men en kopia av GPS Stash Hunt Homepage finns kvar.

Den 15 maj satte James Coburn upp en mejllista på eGroups (nu Yahoo!) för diskussioner om geocaching. Listan existerar fortfarande och dens arkiv innehåller den bästa dokumentationen av hobbyns tidiga dagar.

Den 30 maj diskuterades ett nytt namn för hobbyn. Matt Stum föreslog ”geocaching” för att undgå den negativa klangen i ordet ”stash” som användes tidigare.

Så, inom en månad hade hobbyn fastställt sina regler, de första gömmorna och fynden därav, en mejllista och en hemsida. Och antalet cacher växte snabbt.

Geocaching.com startar

Den 2 september år 2000 mejlade Jeremy Irish ”gpsstash”-listan och berättade att han hade registrerat domänen geocaching.com och satt upp sin egen hemsida. Den 6 september utannonserade Mike Teague att Jeremy Irish tog över cachelistorna.

Kontroversiella drag

Redan från början funderade Jeremy Irish på möjligheten att tjäna pengar på geocaching. Han sålde reklamplats till GPS-tillverkare och försäljare. Men han gav snart upp reklamidén efter att han upptäckte att de inte gav mycket till inkomst. Han tog emot direkta donationer via PayPal och började sälja kläder. Han påstod dessutom att han kommit på ordet ”geocaching” och sökte om att göra ordet till ett registrerat varumärke, trots att det var allmänt använt som benämning på hobbyn sedan geocachingens första månad. Han grundade då företaget Grounded, Inc. (i dag Groundspeak, Inc.).

Vissa drag var kontroversiella redan från början. Jeremy Irish försökte, när geocaching fortfarande var mindre än den äldre hobbyn letterboxing, införa letterboxing i geocaching.com. Idén motsattes av andra medlemmar i gpsstash-mejllistan. Till sist gav Jeremy upp att försöka ta över webbservicen för letterboxing.

Ett annat kontroversiellt drag var den monopolkontroll som Jeremy fick över databasen med cachepositioner. Han vägrade att ge den fulla listan till någon. På mejllistan kom kritiken mot hans beslut, vilken möttes med skapandet av en ny mejllista på geocaching.com.  Jeremy angav moderationen av hans egna inlägg, som censurerades, som anledning till varför han inte längre tänkte delta i diskussioner om geocaching på den ursprungliga listan. Ironiskt nog var det inte långt senare som censur var en kontroversiell aspekt av Jeremys egen mejllista.

Samtidigt som allt detta skedde hade geocachare fullt upp med att hitta och gömma cacher i ett allt store antal länder. Det tar oss till slutet av år 2000, bara åtta månader efter att hobbyn uppfunnits. De största kontroversiella händelserna ligger fortfarande i framtiden: bland annat copyrightfrågor, de kommersiella ”Planet of the Apes”-cacherna, cacher enbart för betalande medlemmar, osv. Och hur Dave Ulmer, Navicache och Robin Lovelock blev namn du inte vågade nämna på geocaching.com.

De första eventen

Den första dokumenterade träffen mellan geocachare (i dag känt som ”events”), hölls i Austin, Texas, den 24 mars 2001. Träffen arrangerades av Eoghan och Pumpkin Princess. Datumet för när cachen publicerades sattes till det faktiska datumet för när eventet skulle hållas, något som blev standardprocedur, och mötesplatsens koordinater användes som cachekoordinater.

Navicache.com gör motstånd

Ungefär samtidigt startade Quinn Stone, en geocachare i new York, en regional cachingsida kallad Navicache. Jeremy Irish hotade att stämma hemsidan om inte Quinn tog bort ordet ”geocaching”, troligen till följd av Jeremys försök att göra ordet till ett registrerat varumärke. Quinn vägrade och gjorde istället om Navicache.com till en fullfjädrad geocaching-sida genom att lägga till cachelistor. Navicache blev då den största alternativa databasen över cacher.

Buxleys inför kartor över cacher

En geocachare – Ed Hall eller Buxley som han kallar sig – i Kalifornien skapade nätbaserade kartor som visade positionerna av geocacher. Istället för att välkomna Buxleys bidrag till att främja den nya sporten hotade Jeremy, i maj 2001, åter med juridiska åtgärder om inte Buxley la till en copyright-text till sina kartor: ”Geocaching Data Copyright 2001 Grounded, Inc.”.

Jeremy tog också bort länken till Buxleys hemsida från geocaching.com och tillkännagav sin egen enkla kartfunktion. Händelsen fick stor uppmärksamhet då den rapporterades i en artikel på Slashdot.org.

”Members only”-cacher

I maj 2001 expanderade Jeremy geocaching.coms verksamhet mer mot hållet för betalande medlemskap, trots förhoppningar om att hålla hobbyn gratis och icke-kommersiell. Förutom försäljningen av reklamplatser, kläder, loggböcker, dekaler, med mera introducerades nu ”members only”-cacher och avgiftsbaserade loggningar. ”Members only”-cacherna var endast tillgängliga för de som betalade 30 dollar per år. På samma vis var möjligheten att följa till exempel travel bugs med hjälp av hemsidans eget system tillgängligt endast för de som betalade 5,95 dollar per travel bug. Dessa drag kritiserades åter, men andra försvarade Jeremy och det nya ”pay-to-play”-systemet stabiliserades. I mitten av 2003 hade geocaching.com över 150 000 registrerade användare varav cirka 7 200 betalade den årliga avgiften.

Robin Lovelock

Inte alla kontroversiella aspekter handlade om monopolartade beslut från Jeremy Irish och Grounded, Inc. Ironiskt nog handlade en av de mest bittra aspekterna om en ensam geocachare som använde hobbyn för att främja sitt eget GPS-relaterade företag. Robin Lovelock i Storbritannien placerade ut många cacher nära sitt hem. I varje lämnade han sitt visitkort och en CD med hans programvara. Kombinationen av cachetätheten och personlig reklam irriterade geocachare så mycket att vissa av cacherna plundrades och Robins namn  blev onämnbart på Storbritanniens forum på geocaching.com.

Nya hemsidor – ett försök till samarbete

Förutom den tidiga etableringen av navicache.com trädde en annan fullfjädrad geocaching-sajt in i bilden, till följd av geocaching.coms ökade kommersialisering och monopolartade kontroll över hobbyn. GeocachingWorldwide utvecklades av en australisk geocachare, Jeremy Hurst. Hans idé var att utveckla ett system där flera hemsidor kunde dela data om cachekoordinater. Sajterna skulle ha möjlighet att konkurrera om funktioner, inte de data som geocachare själva bidragit med. Trots en lovande start förhindrade kraven på Jeremy Hursts arbetstid och familj att han kunde fortsätta utvecklingen, och sent 2001 slutade all aktivitet på GeocachingWorldwide.

Geocaching.coms reaktion på nya hemsidor var att censurera deras namn på geocaching.coms forum. Censuren ledde till skapandet av en ny USENET-grupp, alt.rec.geocaching, ett forum som inte kunde censureras av varken Jeremy Irish eller andra geocachare eller organisationer.

En fjärde sajt, GeoGamer.com (existerar inte längre) uppstod från ingenstans i juni 2002. Dess utvecklare presenterade öppet sidan som en kommersiell geocachingsida, vilket ironiskt nog startade kritik mot kommersiella geocachingsajter på forumen på geocaching.com. Hur som helst upphörde geogamer.com efter en kort debatt.

Under åren har flera hemsidor kommit och gått. Men än i dag är det geocaching.com så är den största.

Hela denna text är en översättning från engelskspråkiga gpsgames.org.