De senaste dagarna har jag varit ute på mina första riktiga cachingäventyr på ett bra tag nu. Dellgren – samma kille som jag i vintras körde i diket med – har blivit så biten att han är ute i stort sett varje dag. Och, han har numera bil på skolan, så spontanturer i kvällssolen är inget problem!
De cacher vi har tagit denna vecka har dessutom inte varit några dåliga sådana. Serien Hål of Fame är en lokal kändis som jag rekommenderats i flera år men som jag aldrig gett mig på. Nu löste vi den och fick besöka några underbara platser – stora bergrum och höga skyltar vid havet. Skylten var dessutom både taskig och görrolig på samma gång efter att jag fick lotten att klättra upp i den. Men inga spoilers nu.
Vid en annan cache i närheten fick vi klättra upp i ett träd – eller ja, återigen var det jag, då jag under den turen var ute med fegis-dellgren och gravid-Helena. Ingen vanlig klättring, var ovanligt knepig för att vara den typen av gömma.
Avslutningsvis var jag i Kungsbacka med just Dellgren för att ta en Wherigocache – min första, efter mycket prat från skaparen j-annie om att jag borde prova på Wherigo i allmänhet och hans cacher i Kungsbacka och Göteborg i synnerhet. Så äntligen blev det av i och med MMT #22 Kungsbacka citycache!
Och jag är faktiskt lite imponerad. Wherigo är riktigt skoj, och vad man kan göra med det är ju egentligen oändligt. Synd bara att det är så krångligt. Har du en Oregon eller Colorado är det bara att sätta igång. Har du en Iphone, ladda ner appen PiGo.
Sist men inte minst loggade vi cachen Hagbards pidgeon nest, där man först måste hitta ett specifikt coin – vilket vi gjorde i vintras – för att ta sig vidare till slutcachen. Slutcachen var i sin tur Hagbard Handfastes hem, där vi bjöds på kaffe.
GeoBloggen 